onsdag 14 december 2011
Liv i universum
Utomjordingar-finns de? (utdrag ur bokrecension från senaste numret av populär ASTRONOMI).
Är det någon där ute och har de till och med besökt jorden? En fråga som de flesta, när de har blickat upp mot himlavalvet, nog har ställts sig. Dessutom högaktuell, då vi för första gången faktiskt har verktygen för att kunna få en del svar. Det är också ämnet för en ny bok av Peter Ekberg: Aliens! fakta om ufo och liv i rymden. '
Aliens! är en intresseväckande bok för främst lite äldre barn och ungdomar, där fantasiska berättelser om besök från andra planeter varvas med aktuella fakta om vad vi vet om liv i universum. Drakes ekvation, liv i extrema miljöer, möjligheten för liv på Mars och Roswellincidenten är sådant som tas upp och förklaras. Mellan styckena är frågor instuckna där läsaren uppmanas att fundera själv över vad hon tror om bland annat utomjordingar och eventuella Marsresor. Allt är vackert illustrerat av Mattias Olsson.
Språket är lättfattligt och boken har ett trevligt upplägg, vilket gör att man läser ut den på några timmar. En bra bok att starta sin resa mot det okända med.
Sandra Siljeström
fredag 9 december 2011
Palatset!
För några veckor sedan var jag på superfina multiaktivitetscentret Palatset i Stockholm och bokpratade om nya boken Aliens! Röda rummet var välbesökt, frågorna haglade. Det var en superbra pratstund. Tack till alla som kom (och stannade kvar trots påannonseringar i högtalarsystemet om "robotshow", trollerishow" med mera)! Hoppas ni gillar Aliens.
Ha en fin december allihop!
Peter
Ha en fin december allihop!
Peter
lördag 3 december 2011
ALIENSMANIA i Alingsås den 3 december 2011
Lite minnen från besöket på Bokias barnbokhandel. De hade en finfin Aliens-tävling! Två stjärnvinster delades ut: fribiljetter till universeums vetenskapspark i Göteborg. Skolklass 5A vann en Aliens-bok! Alla som kom till butiken fick Aliens-knappar. Tack för alla bidrag. De var verkligen fantastiska!
lördag 26 november 2011
Silverstjärnan och andra nyheter
Halloj. Vad kul att du tittade in!
Lite nyheter:
Just nu är jag djupt försjunken i min barn/ungdomsroman som kommer hösten (2012). Enormt roligt att äntligen få skriva skönlitterärt. Utan att avslöja alltför mycket kommer här två arbetstitlar: "Silverstjärnan" och "Stjärnskeppet". Manuset är i det närmaste färdigskrivet, men jag skall fila och putsa ytterligare under några veckor.
Min nya faktabok om robotar och artifciell intelligens dyker också upp under hösten. Förutom detta så arbetar jag på en uppföljare till Aliens!
På lördag (3 december 2011) drar jag till Bokia i Alingsås för att kora en vinnare i deras "Aliens-tävling". Om du bor i Alingsås så tveka inte att ta dig till Bokia och måla en Alien. Du kan vinna biljetter till vetenskapscentret Universeum i Göteborg.
Jag har också spelat in några radioprogram om astronomi och musik för Sveriges radio. Vi får se när de dyker upp. I förra veckan blev det klart att jag skall medverka i vetenskapsfestivalen i Göteborg sm äger rum i april. En stor kunskapsfest! Skall bli jättekul, mer info kommer.
Ha det fint! Och om du gillar Aliens! Glöm inte att gå in och gilla www.facebook.com/ALIENSFAKTA
Peter
onsdag 26 oktober 2011
Mitt arbetsrum och Big Bang
Dimman ligger över dalen. Fiskmåsarna flyger över taket på mitt hus. Skogen står tät runt området. Ångan stiger ur kaffekoppen. Jag som bloggar den här veckan heter Peter Ekberg. Jag skriver böcker för barn och ungdom och alla andra som är intresserade, även nyfikna vuxna. Idag tänkte jag bjuda in dig till mitt arbetsrum.
Jag vill börja med att säga att jag är en lyhörd, optimistisk person att samarbeta med. Jag svarar alltid på mejl och missar aldrig en deadline. Nej, jag söker inte jobb, säger bara detta för att ni inte efter nedanstående skall få en alldeles felaktig bild av undertecknad. Ibland läser jag om andra författares arbetsrum. Det brukar vara en helig plats dit författaren drar sig för att knappa ner sina storverk. Arbetsrummen ligger kanske med vacker utsikt och är vackert inredda. Musikmaskiner bidrar som stämningshöjare. Lampor av olika slag ger det ljus skrivandets konst tarvar. Författaren slår sig ner och omsluts av kraften och lugnet i arbetsrummet, redo för en ny dags skapande.
Mitt arbetsrum är den totala antitesen till dessa arbetsrum. Ingen inbördes rankning.
(1)Det är inget annat än ett mysterium varför jag sitter på en ”stol” med lös sits som ramlar i golvet varje gång jag reser mig, en stol som helt saknar ryggstöd. En hård metallpinne sticker mig i ryggen. Om jag rör benen så riskerar jag att komma åt den utstickande sänkningsmekanismen, dratta ner i golvhöjd och klämma mig ordentligt.
(2)Runt datorn och på golvet vid bokhyllorna ligger enorma högar av papper och böcker, osorterat, ostrukturerat i en enda röra. Till exempel idéer på böcker, Sven Nordqvists och Mattias Olssons fantastiska skisser, korrektur och annat smått och gott.
(3)Skenet från datorskärmen är i princip den enda ljuskällan. I hörnet, likt ett enögt benrangel, står en dubbelhövdad golvlampa med endast ett fungerande huvud. Under årets mörkare månader är detta ett reellt problem.
(4)Arbetsrummet angränsar till barnens rum, vilket gör att jag ofta skriver med Eric Saade dånande i ena örat och ”Jag är en gummibjörn” i det andra.
Utgivna såväl som kommande böcker, har skrivits i denna miljö. Min kommunikation med förlag och illustratörer sker härifrån. Det glädjande beskedet att min debutbok blev Slangbellenominerad kom till mig mitt i denna röra. När jag över nätet ser fotot på den koreanska flicka som läser den översatta versionen av Tänk Själv i sitt välstädade rum, så sitter författaren och ler i sin skräckkammare (och planerar seminarium på bokmässan). När förläggare Lena meddelar att Aliens! fått många intresserade utländska förlag så smärtar ryggen av metallpinnens bett.
Det som verkligen gör det hela mystiskt är att det skulle kunna vara ett sådant där heligt arbetsrum. Jag har trots allt ett fönster med en liten utsikt. Just nu ser jag balkongräcket, ett hustak och därbakom skogen i höstfärger. Skrivbordet är gammalt med anor. Det tillhörde en gång en av cheferna på Eriksbergsvarvet. På väggen sitter foton på familjen, pandor, lärkor och gamla musikminnen. Där hänger också ett alternativt omslag till Tänk Själv. På golvet står mitt gamla teleskop bredvid en stjärntavla som väntar på att hängas upp. Jag skulle kunna städa, köpa en ny stol, en musikmaskin, lite sköna spots. Varför jag inte gör det? Ingen aning. Där, och inte vid Big Bang, går kunskapens gräns.
Svaret är väl att jag gillar det alltför mycket.
Hej så länge!
Peter
Jag vill börja med att säga att jag är en lyhörd, optimistisk person att samarbeta med. Jag svarar alltid på mejl och missar aldrig en deadline. Nej, jag söker inte jobb, säger bara detta för att ni inte efter nedanstående skall få en alldeles felaktig bild av undertecknad. Ibland läser jag om andra författares arbetsrum. Det brukar vara en helig plats dit författaren drar sig för att knappa ner sina storverk. Arbetsrummen ligger kanske med vacker utsikt och är vackert inredda. Musikmaskiner bidrar som stämningshöjare. Lampor av olika slag ger det ljus skrivandets konst tarvar. Författaren slår sig ner och omsluts av kraften och lugnet i arbetsrummet, redo för en ny dags skapande.
Mitt arbetsrum är den totala antitesen till dessa arbetsrum. Ingen inbördes rankning.
(1)Det är inget annat än ett mysterium varför jag sitter på en ”stol” med lös sits som ramlar i golvet varje gång jag reser mig, en stol som helt saknar ryggstöd. En hård metallpinne sticker mig i ryggen. Om jag rör benen så riskerar jag att komma åt den utstickande sänkningsmekanismen, dratta ner i golvhöjd och klämma mig ordentligt.
(2)Runt datorn och på golvet vid bokhyllorna ligger enorma högar av papper och böcker, osorterat, ostrukturerat i en enda röra. Till exempel idéer på böcker, Sven Nordqvists och Mattias Olssons fantastiska skisser, korrektur och annat smått och gott.
(3)Skenet från datorskärmen är i princip den enda ljuskällan. I hörnet, likt ett enögt benrangel, står en dubbelhövdad golvlampa med endast ett fungerande huvud. Under årets mörkare månader är detta ett reellt problem.
(4)Arbetsrummet angränsar till barnens rum, vilket gör att jag ofta skriver med Eric Saade dånande i ena örat och ”Jag är en gummibjörn” i det andra.
Utgivna såväl som kommande böcker, har skrivits i denna miljö. Min kommunikation med förlag och illustratörer sker härifrån. Det glädjande beskedet att min debutbok blev Slangbellenominerad kom till mig mitt i denna röra. När jag över nätet ser fotot på den koreanska flicka som läser den översatta versionen av Tänk Själv i sitt välstädade rum, så sitter författaren och ler i sin skräckkammare (och planerar seminarium på bokmässan). När förläggare Lena meddelar att Aliens! fått många intresserade utländska förlag så smärtar ryggen av metallpinnens bett.
Det som verkligen gör det hela mystiskt är att det skulle kunna vara ett sådant där heligt arbetsrum. Jag har trots allt ett fönster med en liten utsikt. Just nu ser jag balkongräcket, ett hustak och därbakom skogen i höstfärger. Skrivbordet är gammalt med anor. Det tillhörde en gång en av cheferna på Eriksbergsvarvet. På väggen sitter foton på familjen, pandor, lärkor och gamla musikminnen. Där hänger också ett alternativt omslag till Tänk Själv. På golvet står mitt gamla teleskop bredvid en stjärntavla som väntar på att hängas upp. Jag skulle kunna städa, köpa en ny stol, en musikmaskin, lite sköna spots. Varför jag inte gör det? Ingen aning. Där, och inte vid Big Bang, går kunskapens gräns.
Svaret är väl att jag gillar det alltför mycket.
Hej så länge!
Peter
Musik och skrivande
En ny dag väntar. Ännu är det mörkt och egentligen alldeles för tidigt för att gå upp. Jag som bloggar den här veckan från skogen och havet heter Peter Ekberg. Jag skriver böcker om filosofi, liv i rymden, tänkande robotar och mycket annat som det är för tidigt att berätta om nu. Från mina hörlurar strömmar musik. Jag smuttar på kaffet och funderar över likheterna mellan musik och skrivande. När jag precis skall posta det här inlägget så inser jag att kanske allt skapande har samma kreativa bas?
Mike Oldfield kom nyligen med en skiva som heter ”Music of the Spheres.” Motivet är den ”sfärernas musik” som man under antiken tänkte sig fanns i universum. Grundantagandet var att alla himlakroppar ger ifrån sig ett ljud när de rör sig i sina banor. Vi är så vana vid ljudet eftersom vi har utsatts för det sedan födseln att vi inte längre kan uppmärksamma det. Tillsammans bildar universum en fantastisk musik, ungefär som en kosmisk speldosa. Oldfields skiva är ett fint exempel på hur gammalt tankegods kan inspirera till skapande.
Musik och skrivande är två sidor av samma mynt för mig. Jag har alltid spelat, skrivit låtar och sysslat med musik. Mina ungdomsvänner har lyckats att bli väletablerade, hårt arbetande musiker. För mig var den viktigaste lärdomen av vårt gemensamma musikintresse och envisa harvande i band att vi tillsammans formade nya regler för livet. Vi kunde skapa, vi var kreativa, och kunde påverka vår tillvaro. Det innebar en frihet. Särskilt eftersom mitt första arbete efter gymnasiet var enformigt och inrutat från 0700-1600 varje dag. Musiken och skrivandet tillät mig att drömma om ett liv som passade mig bättre. Sartre pratar om förmågan att kunna sätta negationstecken på situationen och välja något annat. Precis så var det, fast jag inte kunde formulera det.
Min energi har bytt fokus. Jag drömmer inte längre om artistlivet. Men det finns många likheter mellan att skriva och att spela musik. Jag hämtar inspiration från samma källa oavsett vad den kreativa processen är inriktad på för ögonblicket. Att stämma gitarren är som att vakna med den gryende idén. Att börja spela och sjunga med hes morgonröst är som att börja formulera den nya bok– eller kapitelidén i datorn. När bandet är inrepeterat, låten färdigskriven, när ackordbytena sitter som de skall, när man lärt sig den där stämman så är boken färdig för tryck, korrekturläst, omskriven, varje stycke sitter på plats.
Kanske ser jag likheter mellan musik och skrivande eftersom jag aldrig gått i musikskola och lärt mig musikteori på riktigt. Jag både spelar och skriver på ett i huvudsak intuitivt sätt. Fast jag ser det inte som en fördel, absolut inte. En skrivarlinje hade säkert kunnat hjälpa mig avsevärt i min utveckling. Nu känner jag att det är lite för sent, att jag har hittat något som fungerar ändå. Jag läser skrivarböcker när jag vill förkovra mig och få tips. Stephen Kings ”Att skriva” och Lars-Åke Augustssons ”Att skriva romaner och noveller” gillar jag särskilt mycket.
Förresten, i tre veckor har jag gått i musikskola. Det var medborgarskolans blockflöjtsutbildning när jag var åtta, som snabbt byttes ut mot gitarrskolan på samma plats. ”Farväl Peter, lycka till” vill jag minnas att blockflöjtsfröken sade med tårar i ögonen, när jag lade undan min flöjt och drog fyra meter ner i korridoren. Allt jag minns av gitarrlektionerna är att jag satt förundrad och tittade på en plansch av ett stort träd. Det var en fantastisk bild. Tagen underifrån, med den höga stammen som sköt iväg mot himlen. Antagligen var det gitarreklam, de är ju byggda av trä. Mitt bestående minne är att gitarrläraren surnade till när jag frågade vad det var för en plansch, vad den betydde. Hursomhelst, jag lämnade gitarrskolan, tvingade mamma att köpa en bok med Beatleslåtar och lärde mig ackorden från den.
Sedan dess tar jag ut låtar på gehör, egna såväl som andras. Kanske har den övningen, att behöva lyssna mig fram, hjälpt mig att så att säga lyssna mig fram till texter? Än idag så testar jag mig fram, utan att egentligen veta vad jag gör utom att ”lyssna”. Lyssna på språket, lyssna på kompositionen (texten) som helhet, dramaturgin. Slutsatsen för dagen får bli att den skapande energin är samma oavsett om det är musik eller skrivande. Och det heter ju faktiskt att skriva musik. När AC/DC skrev sin klassiker ”Let there be rock” så finns det en koppling till Shakespeares sonetter. De har samma kreativa grundinstinkt.
Write and roll
Peter
Mike Oldfield kom nyligen med en skiva som heter ”Music of the Spheres.” Motivet är den ”sfärernas musik” som man under antiken tänkte sig fanns i universum. Grundantagandet var att alla himlakroppar ger ifrån sig ett ljud när de rör sig i sina banor. Vi är så vana vid ljudet eftersom vi har utsatts för det sedan födseln att vi inte längre kan uppmärksamma det. Tillsammans bildar universum en fantastisk musik, ungefär som en kosmisk speldosa. Oldfields skiva är ett fint exempel på hur gammalt tankegods kan inspirera till skapande.
Musik och skrivande är två sidor av samma mynt för mig. Jag har alltid spelat, skrivit låtar och sysslat med musik. Mina ungdomsvänner har lyckats att bli väletablerade, hårt arbetande musiker. För mig var den viktigaste lärdomen av vårt gemensamma musikintresse och envisa harvande i band att vi tillsammans formade nya regler för livet. Vi kunde skapa, vi var kreativa, och kunde påverka vår tillvaro. Det innebar en frihet. Särskilt eftersom mitt första arbete efter gymnasiet var enformigt och inrutat från 0700-1600 varje dag. Musiken och skrivandet tillät mig att drömma om ett liv som passade mig bättre. Sartre pratar om förmågan att kunna sätta negationstecken på situationen och välja något annat. Precis så var det, fast jag inte kunde formulera det.
Min energi har bytt fokus. Jag drömmer inte längre om artistlivet. Men det finns många likheter mellan att skriva och att spela musik. Jag hämtar inspiration från samma källa oavsett vad den kreativa processen är inriktad på för ögonblicket. Att stämma gitarren är som att vakna med den gryende idén. Att börja spela och sjunga med hes morgonröst är som att börja formulera den nya bok– eller kapitelidén i datorn. När bandet är inrepeterat, låten färdigskriven, när ackordbytena sitter som de skall, när man lärt sig den där stämman så är boken färdig för tryck, korrekturläst, omskriven, varje stycke sitter på plats.
Kanske ser jag likheter mellan musik och skrivande eftersom jag aldrig gått i musikskola och lärt mig musikteori på riktigt. Jag både spelar och skriver på ett i huvudsak intuitivt sätt. Fast jag ser det inte som en fördel, absolut inte. En skrivarlinje hade säkert kunnat hjälpa mig avsevärt i min utveckling. Nu känner jag att det är lite för sent, att jag har hittat något som fungerar ändå. Jag läser skrivarböcker när jag vill förkovra mig och få tips. Stephen Kings ”Att skriva” och Lars-Åke Augustssons ”Att skriva romaner och noveller” gillar jag särskilt mycket.
Förresten, i tre veckor har jag gått i musikskola. Det var medborgarskolans blockflöjtsutbildning när jag var åtta, som snabbt byttes ut mot gitarrskolan på samma plats. ”Farväl Peter, lycka till” vill jag minnas att blockflöjtsfröken sade med tårar i ögonen, när jag lade undan min flöjt och drog fyra meter ner i korridoren. Allt jag minns av gitarrlektionerna är att jag satt förundrad och tittade på en plansch av ett stort träd. Det var en fantastisk bild. Tagen underifrån, med den höga stammen som sköt iväg mot himlen. Antagligen var det gitarreklam, de är ju byggda av trä. Mitt bestående minne är att gitarrläraren surnade till när jag frågade vad det var för en plansch, vad den betydde. Hursomhelst, jag lämnade gitarrskolan, tvingade mamma att köpa en bok med Beatleslåtar och lärde mig ackorden från den.
Sedan dess tar jag ut låtar på gehör, egna såväl som andras. Kanske har den övningen, att behöva lyssna mig fram, hjälpt mig att så att säga lyssna mig fram till texter? Än idag så testar jag mig fram, utan att egentligen veta vad jag gör utom att ”lyssna”. Lyssna på språket, lyssna på kompositionen (texten) som helhet, dramaturgin. Slutsatsen för dagen får bli att den skapande energin är samma oavsett om det är musik eller skrivande. Och det heter ju faktiskt att skriva musik. När AC/DC skrev sin klassiker ”Let there be rock” så finns det en koppling till Shakespeares sonetter. De har samma kreativa grundinstinkt.
Write and roll
Peter
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)